Jaha, så va helgen slut.. Vad har den haft att erbjuda då? Well, workwork.

Hm, dödsfall på jobbet idag också. Cattis ringer och säger att Helena har hittat gubben på golvet, framstupa. Så jag säger att vi går dit tillsammans och Helena ska ut ur lägenheten för att inte få onödiga men för livet. När vi kommer dit känner man nästan döden i rummet. Tyst och "dött" verkligen.

Och där låg han, på vardagsrumsgolvet.. med ansiktet lite halvt snett mot golvet. Som om han bara hade fallit handlöst ner i golvet. Tjejerna stannade kvar en bit bort. Jag tänkte, "jaha, vafan gör vi nu?" Så jag gick fram och satte mig på knä brevid kroppen. Så kände jag på hans ansikte som va så kallt att jag fick rysningar. Jo död va han i varje fall.. Men kände om det fanns puls för säkerhetsskull, eller så var det bara ren jävla rutin-grejj. Hm, efteråt diskuterade vi lit eom vad som hade hänt och va verkligen "Mån" om att nu ska vi prata om det som har hänt, känns så löjligt när man kan dessa jävla rutiner utantill. Men skönt när det flyter på. Nu känns det bara skönt. Döden är så fridfull.

Så, va det grillningen med också. Jätte mysigt verkligen. Synd bara att det va så jävla kallt, men tur att vi va nära, bara springa upp och hämta hela höst-garderoben. Kom hem lite väl sent så seg va man ju när man steg upp halv sju på morgonen. Men det va de värt.

Sen måste jag bara nämna Åsa, min personliga psykolog dårå. Helt underbar människa, jag förstår inte hur du kan vara så underbar.. Förstår inte hur du kan ha svar på allting, den förmågan du har att känns och förstå människor är helt otroligt, jag kan inte ens förklara med ord hur jag känner för dig.. Jag vet inte hur jag ska tacka dig bara, för samtalet som fick mitt liv att ta en annan vändning, seriöst. Så va det.

Vi ska synas på min semester, när den väl blir. Jag älskar dig.