Ja, så tog kärleken slut.. its over.. Vad mer ska man säga?

Vi har gått skillda vägar.. vilket kanske inte är så konstigt ändå, var det väntat?

Det som har hänt, har hänt.. Jag är inte arg, ilsken eller hatisk, vilket känns skönt.. Allt känns bara så himla tråkigt att det skulle behöva ta slut, bara sådär. Men att ha distansförhållande utan pengar, ha distansförhållande utan den där lilla "extra" gnistan går inte heller.. Och då blir det såhär.

Känns jobbigt att vara utan den man älskar, men med tiden så blir allt bättre, vilket jag känner redan nu.

Jag är så glad att han varit ärlig mot mig, vilket jag utgår ifrån att han har varit, efter 8 månader.. Att han ändå vågade säga hur det var och hur det låg till, istället för att bara skita i mig, eller kasta bort mig som en använd vante.. eller skicka ett fjantigt sms. Så för den skullen känns det skönt att vi inte är ovänner, och att vi kanske kan höras av någon gång och fråga hur saker och ting ligger till, för glömma bort varandra gör man ju inte... Jag hoppas bara allt kommer lösa sig för honom, med skola, money och jobb. Och att jag alltid kommer att finnas som vän om det skulle behövas...

Och att gräva ner mig i det här tänker jag inte göra heller, eftersom beslutet redan är taget.. från bådas sidor. Om det inte hände nu, skulle det säkert ha hänt senare, när man ändå haft det på känn sometimes.

 ja, va mer återstår att säga?

finnas i mitt hjärta kommer du alltid att göra, men känslan för dig kommer att utvecklas till något annat... man förlorar inte bara sin partner utan även sin vän.. det är det som svider mest tror jag.

du har fått mig att bli en annan människa, påverkat mig så mkt.. som jag kommer vara evigt tacksam för.

dont forget me.