Haaaahaa.

Jaha, måndag igen.. workwork, som vanligt.

Konstig dag, igeeeen. Men ändå inte fullt så jobbig. Efter pratstuden med åsa på eftermiddagen, kändes allting SÅ JÄVLA mkt bättre, again. Thank you hun, tror jag vet hur jag ska bygga upp allt det här igen. Från början, -AGAIN-.

hm, men jag undrar hur länge jag ska orka hålla på såhär, det är det som gör mig så förbannat rädd.

Jag är så frutkansvärt trött på att vela, så fruktansvärt trött på att va så osäker på mig själv och vad jag känner. Men jag antar det kommer klarna med tiden.

men jag ska klara av och tygla mig själv, i alla fall en tid och se om det blir bättre.

Men tror inte det kommer hjälpa tyvärr, är det verklgen döfött det här? Ingen framtid?

Vart fan har engagemanget tagit vägen, förstår inte. Är det meningen att det ska bli såhär?

För övrigt har dagen varit piss, piss och åter piss. Äckliga måndagar.