Jag är så trött, så jävla trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen.  Så trött i huvudet, mår så illa och vet inte vart jag ska ta vägen, finns det någon som känner som jag? Finns det någon som har något sunt botemedel? För jag tror inte jag orkar längre. Att må som jag gör och har gjort senaste veckan har varit tragisk, trodde inte ens att jag kunde sjunka såhär lågt och må såhär, jag som har predikat om hur "jag inte kan förstå hur vissa människor mår som dom gör".... Så sitter jag har själv nu.

I denna ensamma tragiska båt.

Det jag kom och tänka på idag va hur mycket jag har suckat och haft min blick stirrandes i golvet eller marken, hur lite jag har pratat med mina arbetskollegor och hur tyst jag har varit. I söndags var det värst. Gåendes på centralen, med min illröda väska kändes det som att alla ville mig illa, alla stirrade på mig och alla började prata om mig. Jag kände bara hur svettig jag blev, det var det första. Sen kände jag hur tungt det blev att andas, som någonting i bröstet ville gå sönder. Jag ville inte gråta inför alla dessa människor heller så jag stirrade ner i golvet och försökte andas tungt. Hemresan gick okej.

På jobbet nästa dag märktes det väl att det inte va som vanligt. Eftersom jag slutat röka blev min kompis förvånad över att jag frågade om vi skulle gå ut, väl ute så forsade tårarna, jag kände att jag inte kunde va på min arbetsplats när allt folk började strömma in. Jag fick väl nån slags panik.

Efter det har jag ändå känt mig någorlunda, tills idag då. Då jag kände på väg ner från min första tant på morgonen, mitt i trapphuset kom det där som sätter sig i bröstet tillbaks, jag började gråta. Halv nio på morgonen, får jag någonting inom mig som förstörde resten av dagen. Jag vill inte prata med någon, även fast jag är fullt medveten om att det finns -SÅ- många som vet va jag går igenom och att folk -verkligen- förstår. Men det skiter jag i känner jag, jag pallar inte?

Jag vet inte va jag vill längre, jag vet inte va jag står för längre. Jag vet inte heller om det finns någon lösning på det hela som verkar vara olösligt. Men i vad bottnar det hela? Hemma? Jobbet? Vänner? Livssituation? Kärlek/Pojkvän? Jag vet själv inte, tror det är allt av det som jag rabblat upp.

Finns ingenting som fungerar som det ska längre. Jag vill inte må såhär, och det värsta är - VARFÖR?

Skulle jag kunna spotta på mig själv skulle jag lagt en fet loska för länge sedan.

ryck upp dig för fan, får se hur nästa dag blir.